Jag läser en bok! Rita ett kors i taket någon!!!
Jag är av den sorten som har en miljon hundböcker men läser ingen av dem från pärm till pärm. Har bara läst ”Klickerträning för din hund” hittills. Jag ansåg mig väl fullärd efter denna antar jag 😉
Nu läser jag i alla fall: Lugn och fokuserad hund. Tackar vår fina studiecirkel för detta. Vi har ju liksom läsläxa tills i morgon så jag måste ju läsa 😉
Vi fortsätter på temat sällskapshund, det verkar dessutom uppskattas av flocken. Igår: Ingen träning alls. Idag: Inte heller någon träning, nästan. Vi körde ett litet fritt följ nyss, ute på karlstad mx’s crossdepå, och då insåg jag igen hur nyttigt det är att få vara just sällskapshund. Attityden i fotgåendet var nämligen finare än på länge 🙂
Vi gick snabbt över till fortsatt sällskapshundsaktvitet i stället. Tror vi gör sånt allt för sällan. I alla fall Lark. För övriga två faller det sig naturligt: Vilda är konvalescent och Teja bor hos husse under vissa veckor när jag är i Uppsala. Men Lark, hon är alltid med mig och jag vill alltid träna: Konstant träningsläger 😉
Vi tog oss en tur i närliggande gigantiska grusgrop. Det blev 40 minuters backträning. Två mycket trötta o nöjda vovvar efteråt!!
Vi försökte även se lite engagerade ut o titta när husse körde, varierande engagemang får man nog kalla det 😉
Nu påväg hem för fortsatt sällskapshundstema – om jag kan hålla mig ifrån agilitybanan 😉
Besvikelsen är total.
Vi gick från 9 ekipage och två lag till 2 tappra ekipage och inget lag. Lag-DM i lydnad inställt, ingen debut för Lurkiburk i morgon 😦
Som vi har tränat. Surt att inte få debutera men inget är gjort förgäves i alla fall… Bara att ladda om…
Tråkigt att det inte blir nått. Vi som var sponsrade och allt!
Jaja – nästa år: Då jäklar får ni passa er kära värmlandskonkurenter!!
Goda nyheter i alla fall: Vilda mår mycket bättre! Mycket mindre smärtreaktioner och hon går bättre även i traven denna gång. Detta innebär att vi slipper kortison och sätter in låg dos smärtlindring och antiinflammatoriskt ist. Dessutom får hon börja trava på promenaderna. Nu är träningsprogrammet så här:
Fem dagliga promenader med:
4 min skritt + 7 min trav + 4 min skritt
En daglig tur på löpbandet:
5 min skritt + 5 min trav + 2 min skritt
Så gött, Vilda är nöjdast!
Jämför denna bild (tagen igår) med hur det såg ut innan rehab och behandling
Ser ni skillnaden? Ja, förutom att hon hade väldigt mycket/lite päls den dagen… Hon står inte alls lika mycket under sig med bakbenen och korset sluttar inte lika brant längre (sista delen av ryggen är betydligt rakare)
LÄTTNAD! Kanske blir hund av Vallman ingen någon gång 🙂
Analys av vårt klass ett program igen.
Jäkligt kul och jäkligt krävande. Jag skakade efteråt (adrenalinkicken!) och Lark somnade, mitt i alla som tränade 😉
Vi ska nu dyngfokusera på följande:
– Diskret kontaktord att ta till mellan momenten: Träna ofta, belöna alltid.
– Handtarget att fånga upp o transportera vid behov (om hon äter gräs…)
– Långa linförighetsprogram utan hund för att träna mitt eget fokus!! Mental tävling x flera
– Köp gott godis till mig o ha som ”tänk på nått annat mellan ringarna”. (Jag har inte ätit godis på flera veckor, faktiskt!)
– Skratta åt henne när det blir fel + nostarget kanske? Prova!
– Träna ingång och starter utan koppel
– Kör kedjor med ställande o läggande
Kan lätt konstatera att det här med privatlektioner är min grej. Sorgligt att det var sista inbokade tillfället bara 😥
Tack för allt Carro, du gör min hund fantastisk!
Vi har startat en studiecirkel i Uppsala, med temat ”Lugn och fokus”.
I torsdags hade vi första träffen.
Inte så lugn kanske men väldigt fokuserad på att springa fort till sin pausfilt!
Idag var vi hos sjukgymnasten med Lark. Inga konstiga rörelsestörningar, ingen ledfyllnad, inga smärtande leder, inga spända muskler och framför allt: Stabila bogleder – yes!!
Lark slappar inför besöket hos Kjerstin
Det Kjerstin kunde konstatera var att hon ”gick som en symaskin” = lite kort och snärtigt steg men kunde ta ut rörelserna vid ökad trav. Hon hade dessutom ont i ryggen, thoracolumbarregionen, vilket inte är ovanligt hos unga aktiva hundar, särskilt om de tränas mycket. Vi fick ett gediget träningsprogram med övningar för att stärka ryggen och förebygga bl.a. bogledsinstabilitet och andra vanliga ”border collie sjukdomar”. Anpassning av våra lekritualer står också på schemat.
Rörelsemönstret: Ja hon sa att Lark tillhörde en av de finaste border collies hon sett med avseende på rörelserna, det var skönt att höra! Det är tydligen okej att gå lite som en symaskin, om man är en border collie! Och jag kan hålla med: Har sett betydligt värre 😛
Sammanfattningsvis blev Lark i princip friskförklarad o vi kan ge oss på agilityträningen igen!
Som råd till alla där ute som är osäkra på er hunds rörelser: Sök upp en duktig ortoped/sjukgymnast för att få en bedömning. Även om inget är akut dåligt så kan man få kännedom om ens hunds svaga sidor och få hjälp att förebygga framtida skador pga dessa! Särskilt du som tränar aktivt med din hund o räknar med att den ska hålla i 10 år framöver helst! Det är din hund värd, och du är värd att stilla din oro!!
Tyvärr växer inte bra sjukgymnaster på träd. Gör det till en rolig tripp, samla gänget o åk till Kjerstin. Det kommer jag o mina hundar göra i halvårsintervall, häng på 🙂
Måste bara börja med att visa en bild på Vildas öga idag, apropå att man märker saker i tid:
På gårdagens bild såg ni att jag misstänkte nått knas med ögat. Idag knep hon på riktigt o verkade irriterad. Därav nyspolat öga på bild !
Jaja, det var inte veterinärsnack vi skulle skriva om! Lark o jag har visat upp vårt lydnadsprogram för en jäkligt duktig domare! Dessutom gjorde vi vårt program direkt efter duktiga Pernilla o hennes söta tollare, pressen var total 😉 Jag försökte tänka att vi gör så gott vi kan, och det här är min första lydnadshund, faktiskt
Hur gick det då?
Platsliggning: 2 min, enligt konstens alla regler. Hon satte sig snabbt på upp-sitt till och med!
Tandvisning: ”Kunde inte bli bättre”
Linförighet: ”Många väldigt fina detaljer men lättstörd.” Jag håller dessutom kopplet fel, måste få en fix position ex över magen o sedan hålla samma läge. Jag säger fot o sticker iväg i samma sekund – vänta! (Jag vet men jag får panik o sticker!) För övrigt har jag avslappnade rörelser o jag ska behålla dessa samtidigt som jag gör småjusteringarna. Det blir svårt. Det kommer se ut som jag skitit på mig när jag ska börja tänka på hur jag rör mig!
Läggande: ”10:a för hundens prestation, matte drar ned till en 8:a” Det jag gjorde var sådant jag inte hade en aning om. Jag gör någon slags halvhalt vid kommandot (vem kan gå och kommendera på samma gång??, hehe).
Inkallning: Samma här – 10a på hunden, shame about the handler. Jag gör tydligen följande:
– Rycker på axlarna vid kommandot
– Sträcker ut vänster arm från kroppen
Tipset var att trycka tummarna mot kroppen, så jag vet var jag har armarna o axlarna.
Ställande: Åter igen samma. Duktiga Burkis <3. Jag gör även här en halvhalt eller nått…
Apportering: Lark nosduttade innan hon grep (vilket hon ofta gör med nya). Jag gav dubbelkommando i ren panik, vilket drar betydligt mer än om jag avvaktat en sekund. Vi ska träna med en miljon olika apportbockar nu, vem lånar ut?? För övrigt ska jag inte stoppa in den i munnen utan låta henne ta mer själv. Avlämning ok men jag får inte bli segare i att ta tillbaka.
Hopp över hinder:
Jag sätter ovanligt långt bort men det ser fint ut så jag får göra hur jag vill. Maria Brandel sätter tydligen också långt ifrån – så det så 😉 Även här viftar jag ut vänster armen!
Lark ska ha 5,5 eller 6 plankor.
Vi testade några av momenten med justering av matten. Dvs ej flaxa med händerna, inga halvhalter osv. Hunden brydde sig ju inte iaf så det var definitivt inga hjälper, men det trodde jag inte heller. Jag visste ju inte ens om att jag gjorde det 😛
Sammanfattningsvis: Vi ska traggla fotgående, mina rörelser ska bli perfekta och Lark ska testa en miljon apportbockar. För övrigt känner jag mig faktiskt stolt, har jag skapat detta? Ganska ofattbart, Christine Hubinette tyckte hon gjorde fina saker – fattar ni hur stort det är?
Vill börja med att tacka för alla bra kommentarer till föregående inlägg. Bra att veta hur folk känner 🙂
Idag har varit en underbar dag med Tejafokus! Först fick hon vara med som demohund på agilityförberedande kursen under förmiddagen. Sedan var det träning med Lena o Henrik på schemat och Teja fick agera lydnadshund. Extremt nosiga inmarscher men desto finare platsliggning, duktig näsa!
Hon låg still hela tiden men fick godbitar med jämnt intervall. Fantastiskt att få henne still i över 2 min 😉 Gaaaalenpanna!!
Ikväll blir det träning med klubblaget inför DM. Gissa om jag är nervös!! Puh!
Min än så länge hela hund, min enda hund utan sjukdom…
Mina hundägande klasskompisar i Uppsala ingår dagligen i diskussioner om hur orättvist det är: Varför blir just våra hundar sjuka? Jag tror jag börjar inse: För att vi ser mer än vad gemene hundägare gör. Vi ser innan det blir så allvarligt att alla ser…
Alla seriösa hundägare verkar kolla igenom sin hund dagligen efter skavanker men vem får sig en daglig klinisk undersökning och en daglig rörelsebedömning? Månadsvis hjärtauskultation och regelbunden bukpalpation o otoskopering då? Vilka får det? Det är nog bara de stackars studenthundarna!
Så vi har nog förklaringen, vi märker när de blir dåliga, i första stadiet! Vi vet vad vi letar efter o snappar upp minsta tecken…
Blefarospasm kanske?
Alla gör inte det, alla ser inte att ens hund är sjuk. För mig är detta en jättejobbigt situation att hantera dvs om jag ser att hunden är sjuk men inte matte/husse. Nog jobbig om vi möts på klinik men ack så hemskt om jag ser det i min vardag…
Tyvärr ser jag det en hel del. Främst hundar med rörelsestörningar, både i träning och som cyklar/joggar/promenerar förbi. Även annat som misstänkta hjärtsviktshundar, syringomyelihundar (sjukdom vanlig hos cavalier king Charles spaniel som ger kronisk huvudvärk), allergihundar, övervikt osv osv… Ju bättre jag blir, desto mer lär jag se!
Vad ska jag göra med detta? Vad vill djurägaren? Naturligtvis funderar jag inte på att stanna folk på stan, så länge det inte är rent djurplågeri i fråga. Men vad gör jag med träningskompisar? Bekanta? Kompisens kompis? Släkten?
Ska man säga till? Snälla hjälp mig: Vad tycker ni? Hur hade ni velat? Hur skulle ni ta en sådan kommentar?
Jag kan inte heller sätta mig i en sits där jag ständigt går och undersöker omgivningens hundar. Jag har inte möjlighet att hjälpa till varje gång, tyvärr… Därför känns det knäppt: ”Din hund ser halt ut, boka en tid, jag hinner inte nu”.
Som veterinär måste man journalföra allt man gör enligt lag. Dvs kollar jag på någons hund o ger råd ska jag journalföra detta, oavsett om jag får betalt eller ej. Alltså väldigt tidskrävande och ställer krav på att jag håller ordning på dessa anteckningar i minst 5 år framöver… Inte bara alltså.
Men som sagt; vad tycker ni? Ska man yttra sig eller bara bita ihop o blunda? HJÄLP!
Klickernarkoman 