Funktionär på agilitytävling på hemmaplan idag. Kändes lite tufft. Det var ju idag vi skulle få glänsa o hamna i tidningen, få ha världens bästa känsla och världsrekord-stor målbelöningsritual! Vi skulle gasa järnet, förmodligen bli dagens galnaste fort-o-fel-ekipage men vi skulle varit lyckligast av alla. Lark och jag…..
Men där satt jag på en stol hela dagen o Lark satt i bilen. Ni förstår vad vi sörjde. Lark blev inte ens galen när vi strosade kring banan. Det var som hon förstod – jag får ju ändå inte 😦
Om ni bara visste hur laddat detta var för mig, vilket nederlag, varför just vi?? Jag skojar inte när jag säger att jag väntat på detta sedan minst två år tillbaka, innan Lark ens var född!!! Jag hade bestämt att försöka knipa en FTW-valp efter fina Fly, kullen var planerad och jag höll tummarna för att jag skulle kvala in till FTW-gemenskapen! Tokförvånad blev jag när Fanny tyckte att jag skulle ha en liten tuss 🙂 Sedan den dagen då jag slutligen fick hem lilla valpen, så har vi jobbat mot ett enda mål: Världens roligaste agilitykarriär! Folk undrade varför jag skaffade valp mitt i kliniksnurran. Varför inte passa på i smb med ex-jobbet (dvs nu). Men det var ju just därför, för att hon skulle vara agilitymyndig och grundtränad tills nu, när jag har har den där extra tiden. Det var ju liksom nu allt skulle börja, det var ju denna sommar/höst som jag längtat efter. Vad hände? Vad har vi nu? Ingenting :,( Enbart ett liten gnista hopp om att hon ska bli bättre…
Men, jag ska se det positivt. Jag har iaf världens bästa hund. Jag tog mig ut på lunchpausen för lite lydnad och ja, hon är faktiskt ganska grym. Trots att lydnad alltid fått stå tvåa på priolistan, så är hon så fin. Och trots att hon typ inte får någon belöning nu. Hon fick hålla en kvist i munnen, ingen kamp, inget spring, ingenting, bara få hålla lite grann. Mitt lilla hjärta 🙂
Tröstshopping i kombination med gott sällskap fick mig på bättre humör! Tack Josefine och Cecilia ❤
Det blev ett halsband till Teja med matchande nyckelring till matte, nu kanske jag kan hålla ordning på hemnyckeln… Måttbeställda halsband till de andra busarna på g, dock med andra motiv. Teja får ensamrätt på agilitymotivet, hon är ju liksom min ”one-and-only agilityhund” (tyvärr!).
Klickernarkoman 