Glädje

Träning med fina Elin och hennes godingar. Massor av rallyträning och massor av fika. Hundträningskänslan börjar återvända igen.
Nyss avlämnade på stationen -tack för idag fina ni 🙂

Läget med Lark
Har insett fakta och insett att lydnad o agility ligger långt borta. Därav fick Lark idag göra sitt första rallypass i sitt liv. Lite peppande faktiskt. Men lite nedlåtande känns det samtidigt, det var ju agilitystjärna som hon skulle bli… Tur att jag hade Elin vid min sida som taggade oss! <3. Vi började träna in frontpositionen med hjälp av plattform, verkar kunna funka bra!

Samtidigt som jag börjar se verkligheten så växer förnekelsen inombords. Märktes senast idag med att jag beställde ett specialdesignat expanderkoppel till Lark med motiveringen att det kommer passa utmärkt på tävling (och då menar jag så klart agilitytävling). Nåväl. Kopplet får väl symbolisera min sista gnista av hopp om agility igen…….

Hot dog

I brist på agilityträning så får man hitta på annat, typ självkontroll…

Och i stället för galna jackpottlekar så får man bjuda annan jackpott…

Törs jag tro på detta? (Peppar-peppar)

Vilda står på hög-dos kortison. Sista hoppet nu för en förbättring. Jag tror att det går åt rätt håll men törs knappt tro mig själv! Smärtan från bakbenens tåleder verkar borta, kan det stämma?? Hoppas Pia kan konfirmera till veckan! Sedan väntar vi bara på att framtassarna också ska bli smärtfria. Snälla säg att det är sant!

Tröstshopping

Har tröstshoppat lite igen 😉

Och för er som undrar vad som pågår med Lark, här kommer en sammanfattning:
– Hon har smärta från båda boglederna
– Båda armbågslederna har onormalt mycket ledvätskefyllnad (tecken på ledinflammation)
– Frambensmusklerna är spända och ömmande, dessutom underutvecklade
– Bakbensmuskulaturen är inom normalvariation dvs vår fysträning under uppväxten har haft god effekt bak men endast liten effekt fram vilket tyder på något hokus pokus i frambenen 😦
Vi har gjort en CT för noggrann undersökning av bogleder o armbågsleder vilka ser jättefina ut. Ytliga broskskador kan dock ej uteslutas. Vi ska nu göra en scintigrafi för att vara mer säkra på att skelett och brosk verkar okej.
Hon är lite av ett mysterium och vi (jag och ortopeden) läser vetenskapliga artiklar inom området för att hitta ledtrådar. Experter i USA (collage of rehabilitation and sports medicine) har blivit inkopplade. Mitt nästa bidragande steg i det hela är att hitta fler arbetande border collies att undersöka. Är det fler som verkar ha samma problem (dubbelsidig hälta är ofta näst intill omöjlig att se…)?
I väntan på svar från ovanstående insatser fortsätter vi med rehab-fys…
Håll tummar o tassar ❤