Åter igen inser jag hur mycket enklare mitt liv blir om jag slutar pressa och piska mig fram i livet! Alla vet väl att den som kämpar tillräckligt och tränar flitigt når framgång? Därför har jag fortsatt piska o piska, eftersom det alltid gått skit på tävlingar….
Idag ska jag avslöja framgångsknepet. För mig har det varit en lång resa att lära mig just detta knep. Och jag har inte ens förstått det själv helt ut än, men jag är på god väg!
Min handledare sa för några veckor sedan: ”Linnea, jag har insett att du lyssnar för noggrant på vad jag säger”. Börjar fatta att hon har rätt men för mig är det svårt att förstå varför jag inte ska lyssna fullt ut. Men jag har fått lärt mig det senaste halvåret att många människor tolkar ordens mening på ett helt annat sätt än jag gör. Om någon säger: ”Jag är slut, jag har pluggat heeeeela dagen” så betyder det inte samma sak som när jag säger att jag pluggat hela dagen. Då menar jag så här: Stiger upp, börjar plugga. Äter frukost vid datorn (som inte har en facebooksida uppe eller blocket eller annat), pluggar massa timmar i sträck med någon toa paus. Kastar ut hundarna i trädgården. Ber någon annan (ofta mamma/Linus) aktivera och gå ut med hundarna. Fortsätter plugga när Linus kommer hem. Han får laga mat som jag sedan äter med ögonen i kors, om han har tur utan böcker vid min sida. Fortsätter och slutar prick 20.00 för någon har sagt att man inte ska plugga efter åtta-tiden för då somnar man inte.
Då tycker jag ändå att jag överdrivit. Det är ju inte heeeeeela dagen, jag har ju både gått på toa o ätit!!!
Har lärt mig att detta inte är så normalt tydligen. Har också lärt mig hur j*vla skönt livet är om man inte gör precis som orden säger. Ärligt talat, jag måste ha en diagnos för jag förstår verkligen inte vad folk menar ibland! Tur att jag har mina två underbara L som lär mig livets nya språk. Ena L-et har lärt mig hur man ”gör ingenting” (som läkaren ordinerat i samband med min heltidssjukskrivning). Mitt andra L har fått tolka mailen från min handledare där jag lärt mig väldigt många varianter på hur man skriver ”Väl utförd uppgift, du behöver inte jobba mer med detta”. Tack L <3!!
Som ni märkt så är inte bloggen så aktiv längre. Det beror nog på att jag inte längre vill identifiera mig som klickernarkoman. Jag har alltid undrat varav detta namn kommer ifrån. ”Du är ju som en narkoman, aldrig nöjd och tränar dina hundar hur mycket som helst”. Jag tänker att jag bara har gjort som folk tipsat mig, på alla dyra kurser: Lek så mycket som möjligt, träna mycket shejping, träna mycket uthållighet, släpp inte igenom skräp osv osv… Oj vad jag har lyssnat och oj vad jag lyssnat för väl!!
Det inser jag nu, när jag själv anser mig själv gå på 20% av helfart, men andra tycker något helt annat. De tycker att jag börjar bli normal, börjar bli lagom. Jag tycker att jag inte tränar min hund alls, men den aktiva border collien sover lugnt om kvällarna.
För jag har faktiskt inte tränat alls. Inte tränat så som jag lärt mig att träning är. Jag har lärt mig att träning är planerad, strukturerad, analyserande och med tydlig målbild. Vi har ärligt talat bara gjort sådant som jag klassar som vardagsaktivering: Fys-övningar i skogen, leka i snön, släpa stora pinnar, letat godis i mossan, osv osv.
Ändå tog vovven 91 poäng i officiell rallylydnadsklass idag. Så som vi kämpat tidigare med total fiasko förra året efter en hel höst av träning…
Lagom verkar vara bäst och lagom verkar i mina nått mätta vara en ganska liten ansträngning. Om ni bara visste vilket bra liv jag håller på att skapa mig. Varför har jag kämpat så hårt hela livet? Vad är tacken? Utslitna hundar som inte orkar prestera? Då föredrar jag en”otränad border collie” som kammar hem uppflyttningspinnar i rallylydnadsklass!!
Här kommer en film på dagens tävling. Extremt operfekt vilket svider lite i gamla klickernarkoman-hjärtat. Men det blir en del i min strävan och utveckling bort från narkoman-livet 🙂
Klickernarkoman 