Rädd hund, fy vad hemskt! Tyvärr inte så ovanligt.
Jag har aldrig haft rädda hundar. Däremot osäkra, jo tack! (Och därmed endel utfall när det inte blir som planerat!) Det är nog ingen hemlighet bland mina bekanta 😉
Men de senaste veckorna har jag tyvärr fått en rädd hund, Lark. Inte ofta men i vissa situationer/ miljöer. Hon har sedan ca 8 mån ålder varit osäker vid hundmöten, något jag ändå känt att vi har under kontroll. Den här rädslan verkar dock inte kopplad till hundar. Exakt vad det är kopplat till vet jag inte.
Jag märkte det hela i samband med passivitetsträningen från konceptet på filtkursen som vi gick i februari. Carro berättade att hon hade lugn inom 30 sekunder som en sorts målbild för passivitetsträningen. Flitiga som vi är så jobbade vi så klart stenhårt för att nå detta, vilket vi gjorde inom några veckor. Då la sig Lark alltid direkt när jag satte mig för vila, oftast nästan somnade hon 🙂
MEN: En dag märkte jag något konstigt i dessa passivitetspass. Hon såg osäker ut o kunde börja skaka. Det kom fram i andra situationer också: När det kom lastbilar, persienner som slår igen, osv.. Oftast vet jag inte varför….
Självklart har stackars Carro fått höra om detta. Och som vanligt kom vi fram till en träningsplan, som har funkat!! Successivt har hon blivit trygg igen o saker har fallit på sin plats, tills idag…
Idag kom bakslaget. Lark blev jätteosäker ute på Skutberget idag. Ville varken träna eller leka (jo, självklart gjorde min lilla ängel ett oseriöst försök till träning men det var inte Lark…) Grep halvhjärtat, ville inte jobba tillbaks sin belöning, inga kampljud. Väl efter passet kom endel annat: Hässjade, småskakade o svansen mellan benen…
Varför varför?
Faktorer som jag tror påverkade:
– Värmen! Hon blev nämligen en helt annan hund nu på kvällen – tack o lov!
-Vi satte oss allt för nära de andra hundarna. Jag måste lära mig att se till vårt bästa som prio ett. Någon tyckte att vi skulle sätta oss närmare för umgänges skull. Varför skulle jag lyssna på det. Min hund går alltid först ju! Måste bli bättre på att följa magkänslan och inte lyda order!! Jag trodde så klart det skulle gå, men nej…
– Mycket liv o rörelse runt omkring.
– Hon fick ligga still länge utan lek.
Många svårigheter på samma gång gjorde allt ihop för mycket för henne.
Jag tyckte det var jättejobbigt så klart. Det är jobbigt när hjärtat blir rädd. Därför så skönt att höra om andra som visat samma tendenser. Svansen mellan benen i fotgåendet när det bara blev godbitar o ingen lek. Precis samma sak men i annan situation. Tack o lov har Lark inga träningsrelaterade ”deppigheter” ännu i alla fall, som sagt – olika situationer! börjar känna igen Lark även i Mr rödlock i Uppsala också: Plötsliga behov att gömma sig i tunneln o hänga med örat – känns det inte som lite samma sak? jo jag tror det, en stunds obehag…
Åter till det här med leken.. Tror det är vanligt att hundarna blir beroende av sin lek. Den är med största säkerhet ett verktyg för dem att få ur sig frustrationen och obehaget. Det vet man ju själv – hur glad blir inte jag av att få leka med Lark en stund? Man glömmer alla bekymmer! Detta förklarar varför Lark aldrig är rädd så länge det finns agilityhinder i närheten tex. Där snackar vi lek-lek-lek. Allt är en enda lek!
Men jag har ändå målbilden att Lark ska hitta lugnet i sig själv, inte vara beroende av sin lek. Det blir ett måste för att kunna fika med kompisarna, träna tre hundar samtidigt, långa väntetider på tävling osv. Min hund behöver helt enkelt kunna koppla av o spara på krafterna 🙂
Vi har en bra plan, jag vill tro det. Hon har gjort stora framsteg o idag var ett baksteg. Ett baksteg, vi har faktiskt gjort massa framsteg. Det ska vi fortsätta med, fokus framåt, nya tag i morgon!
Kan förresten återigen konstatera att jag har skaffat mig underbara träningsvänner. Tack Lena för du tog hand om splittrorna efter mig idag. Du liksom limmar ihop mig igen o får mig att inte ge upp ❤
Klickernarkoman 