Tränar för tävling o behandlar mugg

Tjoo!

Jag blev lite nojig och fick för mig att jag skulle bli stressas av bloggandet  (ben there). Men nu har det lugnat sig och nu är jag sugen att bidra lite och dela med mig av vår vardag.

Just nu håller Pohzera på att behandla sina fyra ben mot mugg. Veterinärmorsa som hon har så får hon stå ut med att testa en hög olika preparat. Återkommer om vad som visar sig vara mest effektivt 😉

För övrigt så har vi just börjat träna på mönstret i showmanship – klassen  på Lillerud om 1,5 vecka. Då planerar vi nämligen att tävla igen! Ska bli så kul!! I förrgår hade lilla damen svårt för högersvängarna och ville gärna springa före. Idag intensivtränade vi både högersvängarna och spring i trav. Och här har ni resultatet:

Mindre press, mer framgång

Åter igen inser jag hur mycket enklare mitt liv blir om jag slutar pressa och piska mig fram i livet! Alla vet väl att den som kämpar tillräckligt och tränar flitigt når framgång? Därför har jag fortsatt piska o piska, eftersom det alltid gått skit på tävlingar….

Idag ska jag avslöja framgångsknepet. För mig har det varit en lång resa att lära mig just detta knep. Och jag har inte ens förstått det själv helt ut än, men jag är på god väg!

Min handledare sa för några veckor sedan: ”Linnea, jag har insett att du lyssnar för noggrant på vad jag säger”. Börjar fatta att hon har rätt men för mig är det svårt att förstå varför jag inte ska lyssna fullt ut. Men jag har fått lärt mig det senaste halvåret att många människor tolkar ordens mening på ett helt annat sätt än jag gör. Om någon säger: ”Jag är slut, jag har pluggat heeeeela dagen” så betyder det inte samma sak som när jag säger att jag pluggat hela dagen. Då menar jag så här: Stiger upp, börjar plugga. Äter frukost vid datorn (som inte har en facebooksida uppe eller blocket eller annat), pluggar massa timmar i sträck med någon toa paus. Kastar ut hundarna i trädgården. Ber någon annan (ofta mamma/Linus) aktivera och gå ut med hundarna. Fortsätter plugga när Linus kommer hem. Han får laga mat som jag sedan äter med ögonen i kors, om han har tur utan böcker vid min sida. Fortsätter och slutar prick 20.00 för någon har sagt att man inte ska plugga efter åtta-tiden för då somnar man inte.
Då tycker jag ändå att jag överdrivit. Det är ju inte heeeeeela dagen, jag har ju både gått på toa o ätit!!!

Har lärt mig att detta inte är så normalt tydligen. Har också lärt mig hur j*vla skönt livet är om man inte gör precis som orden säger. Ärligt talat, jag måste ha en diagnos för jag förstår verkligen inte vad folk menar ibland! Tur att jag har mina två underbara L som lär mig livets nya språk. Ena L-et har lärt mig hur man ”gör ingenting” (som läkaren ordinerat i samband med min heltidssjukskrivning). Mitt andra L har fått tolka mailen från min handledare där jag lärt mig väldigt många varianter på hur man skriver ”Väl utförd uppgift, du behöver inte jobba mer med detta”. Tack L <3!!

Som ni märkt så är inte bloggen så aktiv längre. Det beror nog på att jag inte längre vill identifiera mig som klickernarkoman. Jag har alltid undrat varav detta namn kommer ifrån. ”Du är ju som en narkoman, aldrig nöjd och tränar dina hundar hur mycket som helst”. Jag tänker att jag bara har gjort som folk tipsat mig, på alla dyra kurser: Lek så mycket som möjligt, träna mycket shejping, träna mycket uthållighet, släpp inte igenom skräp osv osv… Oj vad jag har lyssnat och oj vad jag lyssnat för väl!!

Det inser jag nu, när jag själv anser mig själv gå på 20% av helfart, men andra tycker något helt annat. De tycker att jag börjar bli normal, börjar bli lagom. Jag tycker att jag inte tränar min hund alls, men den aktiva border collien sover lugnt om kvällarna.
För jag har faktiskt inte tränat alls. Inte tränat så som jag lärt mig att träning är. Jag har lärt mig att träning är planerad, strukturerad, analyserande och med tydlig målbild. Vi har ärligt talat bara gjort sådant som jag klassar som vardagsaktivering: Fys-övningar i skogen, leka i snön, släpa stora pinnar, letat godis i mossan, osv osv.

Ändå tog vovven 91 poäng i officiell rallylydnadsklass idag. Så som vi kämpat tidigare med total fiasko förra året efter en hel höst av träning…

Lagom verkar vara bäst och lagom verkar i mina nått mätta vara en ganska liten ansträngning. Om ni bara visste vilket bra liv jag håller på att skapa mig. Varför har jag kämpat så hårt hela livet? Vad är tacken? Utslitna hundar som inte orkar prestera? Då föredrar jag en”otränad border collie” som kammar hem uppflyttningspinnar i rallylydnadsklass!!

Här kommer en film på dagens tävling. Extremt operfekt vilket svider lite i gamla klickernarkoman-hjärtat. Men det blir en del i min strävan och utveckling bort från narkoman-livet 🙂

Rallylänk

Lärorik föreläsning – not

Saknar redan veterinärutbildningen. Har blivit bortskämd med bra föreläsare som vet vad de pratar om. Jag har dessutom i 5,5 år levt i en verklighet där den som får min fråga bara ger mig ett svar om denne kan svaret. Jag har också lärt mig att jag lärt mig så mycket, att ibland kan faktiskt ingen svara nått mer. Det finns inte alltid någon som vet.

Sådan har min verklighet de senaste åren varit. Förstå då min förtvivlan när jag idag hamnade på en foderföreläsning vars talare bland annat försökte lära mig att:
– Kalcium/fosforbalansen inte är viktig vid utfodring av valpar av storvuxen ras.
– Hundar kan inte använda kolhydrater till energi.
– Människor kan bara!! använda kolhydrater för energi eftersom människan behöver glukos till hjärnan, något som hundarna inte behöver tydligen 😉
– Omega-3 fettsyror är kontraindicerat till hundar med hudproblem

Jag blev jättearg och tycker att det är helt sinnes… Vad är det för fel med att säga – jag vet inte?

Ingen hitte-på-sjukdom – HA!

Har fått åtaliga kommentarer i ton med ”Sluta inbilla dig, det är inget fel på Vilda!!” Kursare har kallat hennes diagnos för ”Hitte-på-sjukdom” osv…

Bara jag och Vildas veterinär som hela tiden känt oss övertygade om att nått är det.
Eller ja, Lena har tvingats hålla med så mycket som jag tjatat och Linus har också hållt med. Dock först efter behandlingseffekt då han plötsligt noterat: ”Vilda går konstigt med bakbenen, är det nått fel?” Och ”Varför går hon som Teja med sina framben helt plötsligt?” Haha – jo det är normalt att bredda sina baktassplaceringar och jo det är normalt att gå som Teja. Alltså det konstiga som Linus noterat är att Vilda plötsligt är normal. Det lustiga sambandet är att dessa ”konstigheter” uppstod efter 2 veckors kortisonbehandling. Hemskt mystiskt med tanke på att hon bara har en ”hitte-på-sjukdom” 😉

Ännu mer konstigt är att vi vid den objektiva analysen i rörelselabbet också verkar hitta skillnader! Tror bestämt att mina kursare får acceptera att hitte-på-sjukan numera kallas immunmedierad idiopatisk polyartrit, faktiskt!

20131219-162558.jpg

Är jag glad för min hund har en sjukdom? Nee. Jag är glad för att jag stod på mig, fortsatte testa behandlingsalternativ och att hon nu äntligen verkar bli frisk! Jag önskar fler kunde acceptera att det är ett problem (ffa veterinärer), så att fler hundar kan få rätt behandling!!!

Ex-jobbs flyt

Ex-jobbet står kvar på ruta 2 (ja, vi har kommit ifrån ettan iaf!) men inga steg framåt under dagen. Vi fastnade i annat men ack så viktigt. Det verkar som att livets knutar börjar lösa upp sig. Jag somnar med ett leende på läpparna men vågar inte tro att det är sant.

Flummiga jag, stackars Er, Ni undrar väl vad jag snurrar om. Men det skulle ta alldeles för lång tid att förklara. Den som lever får se 🙂

Ua

Valpen var ua – underbart, inte ens lite crd!!!
I morgon 10.00 hämtar vi henne ❤
Namndiskussionerna går heta här hemma!
Smeknamn på "Nightflirt" sökes!! Snälla hjälp!!

Valpfostran

20131209-113913.jpg

Om allt går som planerat så hämtar vi mammas lilla valp nu i dagarna! Därför tänkte jag att ett litet valpinlägg kunde sitta fint.

Jag har upplevt 3 underbara valpars uppväxt. 3 helt olika varianter som lärt mig otroligt mycket. Eftersom jag dessutom är stönig som jag är och envisas om att aldrig bestraffa mina hundar, så har jag fått genomlida åtskilliga diskussioner om valpfostran. Många har ifrågasatt min envishet. ”Man måste ju sätta gränser för valpen” ”Valpen måste ju lära sig lyssna, annars kan den ju aldrig få någon frihet”. Detta är kommentarer som jag ofta fått höra, i olika varianter.

Därför tänkte jag nu i korthet ta upp mina tankar kring valpfostran. För mina valpar får också lära sig gränser, men på ett helt annat sätt än dom flesta andra menar när de säger så. I stället för att lära valpen vad som inte är okej så fokuserar jag på att lära den vad som är okej. Det handlar om att skapa goda rutiner, goda vanor och goda beteenden som ska belöna sig, i hela hundens liv!

 

Viktiga vanor som jag tidigt lägger grunden för hos valpen

  • Sova
  • Äta
  • Följa
  • Belöningar är skoj

Johnny på Lundecocks (där mammas nya valp kommer ifrån) sa något smart: ”En valp ska sova mycket, äta mycket och vara ute mycket”. Han har definitivt en poäng. Eftersom jag strävar efter en liten träningsmaskin dessutom så lägger jag till belöningsutveckling. Och eftersom jag inte vill bestraffa min valp så måste jag tidigt lägga grunder för att kunna ha hunden lös och för att den ska följa mig och inte allt annat 😉

 

Hur jag klarar mig utan bestraffningar – vanliga problem

Här nedan ska jag beskriva några vanliga problem och ge handfasta tips på hur jag angriper dem

Valpen biter i saker som den inte får: Soffan, kablar, skor etc

Grundprincipen: Ignorera! Inte så lätt när man är rädd om den skitdyra soffan, kompisens skor i hallen osv…. Men tänk dig en 1,5 årigt barn: Lärt sig gå och rycker nu i alla lådorna i köket. Hen får ju bara inte komma åt knivarna!! Vad gör vi? Jo – sätter barnlås på lådorna – så klart. Vi sätter en grind för trappen så hen inte druttar ned – så klart! Gör likadant med valpen. Kompostgaller kring soffan. Göm undan kablar. Skohyllan blir hatthylla under en period. Som jag skrev ovan. Det handlar om att skapa goda rutiner. En valp ska inte lära sig att man ens kan bita i soffan eller springa runt med skor. Man biter på tuggben, hundleksaker som ligger framme eller nått annat som matte/husse valt att valpen får bita i.

Om det nu händer att valpen snott en sko – vad gör jag då?

Så lite som möjligt! Meningen är att valpen ska få så få associationer som möjligt med skorna. De är inte förbjudna, de är inte leksaker – de är ingenting. Senare i livet händer 2 saker: 1. Valpens tänder har tappats och det är inte längre lika spännande att bita i saker. 2. Om du har skapat goda rutiner så vet hunden att leksakerna är de som är roligast att leka med. Om du bara leker och uppmuntrar bus med rätt saker så kommer dessa få ett högt värde. Varför ta en random sko när man kan ta den coola fleeceflätan som matte och jag kampat med så många gånger?

Men valpen biter mig i hälsenorna – det gör ju skitont!

Samma sak här – försök ignorera när det väl händer. Men träna aktivt på att valpen ska låta bli dina ben. Börja med att leka med valpen (med en leksak) när du går intill den och den väljer att inte bita. Börja sedan utmana valpen – vifta med fötterna – om valpen håller sig i skinnet och låter bli – lek med leksaken! Försök ta det i så små steg att valpen lyckas. Öka successivt svårigheterna så att du till slut springer! Om valpen klarar av störningen: Lek, lek, lek! Om den börjar bita i benen: Stanna och stå helt still. När valpen har släppt – gör en ny, enklare repetition och lek, lek, lek om den klarar! Men tänk på en sak: Avled inte valpen med leksak för vad gör ni då? Belönar att hen biter i dina ben. Försök vänta tills hen lugnat ned sig och lek först då med en leksak!

Förstår ni? Goda rutiner! Tänk er att ni ska genomlida valpperioden. Valpen är ju trots allt ett litet monster som ska formas. Lär monstret goda rutiner och undvik de dåliga rutinerna.

Jag kan glädja (?) er med att alla våra tre valpar betett sig så här – mer eller mindre. Lark var otroligt jobbig med hälsenebitandet. Inom ganska kort tid slutade hon bita mig (jag tränade enligt ovan). Mamma var den som hon plågade under längst tid. Mamma var också den som fick mest ont av bitandet och hoppade vildast av smärta. Lösningen blev tjocka byxor så hon kunde ignorera lite bättre. Ingen annan än jag behövde träna aktivt på att inte bita i benen. Alla andra behövde bara ignorera. Det tog lite längre tid för dem men det gick över. Idag skulle Lark aldrig få för sig att bita i benen!

Teja var värst med tuggandet. Hon tuggade sönder allt! Men snart lärde vi oss att plocka undan grejer man var rädd om och bara hon blev tillräckligt gammal så gav det sig =)

Som sagt – genomlid valpperioden. Många problem hör bara till just valpperioden, så länge man lär valpen alternativa ideer under tiden. Varför ta kamp med tråkiga bestraffningar när det finns kompostgaller 😉

Lycka till därute med era monster ❤

20131209-113936.jpg

20131209-113957.jpg