Ex-jobbet står kvar på ruta 2 (ja, vi har kommit ifrån ettan iaf!) men inga steg framåt under dagen. Vi fastnade i annat men ack så viktigt. Det verkar som att livets knutar börjar lösa upp sig. Jag somnar med ett leende på läpparna men vågar inte tro att det är sant.
Flummiga jag, stackars Er, Ni undrar väl vad jag snurrar om. Men det skulle ta alldeles för lång tid att förklara. Den som lever får se 🙂
Klickernarkoman 